Jag har länge varit medvetet om vad jag vill göra med mitt liv, men har väl aldrig vetat om jag kunnat propenera det på det sätt jag önskat. När jag gjorde mitt projektarbete i gymnasiet om "hur det är ha en familjemedlem med downssyndrom", insåg jag att det var detta jag ville göra. Jag gjorde research, besökte träningskolor, och intervjuade föräldrar med barn som har detta syndrom, och där inklusive min morbror och moster, om min kusin som föddes med detta. Det var en helt fantastiskt upplevelse att få en insikt i livet hos andra som inte lever med samma förutsättningar som vi skulle säga att den "vanliga" personen lever i. Både att få ta del av det negativa och det positiva.
Nu har jag avslutat mitt första år på psykologiprogrammet, och bara denna lilla tid har gett mig många tankeställare och lärdomar om både mig själv och människor i min omgivning. Jag ska nu jag göra min val för nästa år för att inrikta mig mer på den karriär jag vill in på. Givetvis ska jag fortsätta med psykologi, men ska även ta kurser i neuroscience & behaviour, drugs and disease, human physiology och exercise science hade jag tänkt.
Mitt mål är att en dag få arbeta och forska om människor som lider av neuropsychiatriska sjukdomar, så som Autism, schizofreni, depression, Apergers, Alzeimers med flera, för att hitta nya metoder, och botemedel som kan underlätta deras liv.
Så inom snar framtid tänkte jag starta en charity fundraiser för att samla in pengar till utökad forskning och pengar till medicin för människor i världen som inte kan göra en förändring i sin sjukdom på grund av penga brist eller diverse andra problem.
Ett ord är bara ett ord tills du menar vad du säger.
kärlek är inte kärlek förrän du ger bort den till någon annan.
Vi har alla potential att skapa en förändring.
"With one little action the chain reaction will never stop.
Make it strong. Shine a light and send it on"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar